Eftersom Mayrol så brutalt avslutat sin bloggning känner jag att jag också kan göra det. Drosker är nu ett avslutat kapitel och resan den grundades på är nu ett minne. Finaste minnet jag har från den absolut underbaraste sommaren någonsin.

 

Det är kul att läsa de tidigaste inläggen här på bloggen. Hur negativt inställda vi var till resan var ju komiskt. Shit, vad vi inte hade någon aning om hur många fantastiska människor vi skulle träffa och hur nära vi skulle komma dom. Nej, de här två månaderna har varit oförglömliga och jag är så galet tacksam över att få ha lärt känna alla extremt awesome pinoys.

 

Men nu är resan slut. Bildigt och bokstavligt talat, haha. Catherine skrev att hon hade förändrats, det har hon verkligen och jag är sjukt stolt över henne. Jag har också förändrats, känner mig mer säker på mig själv och vad jag kan åstadkomma. Det finns inget bättre sätt att växa på än att bli utsatt för personliga utmaningar. Men allra mest har resan förändrat mitt liv därför att nu finns det ytterligare ett antal människor i mitt liv som betyder så enormt mycket och som jag aldrig kommer kunna föreställa mig ett liv utan.

 

Nä, time to wrap this up! Summering: bästa sommaren, bästa drosker!

 

Ba mush!